danieljohnson

"Mamma, nu när jag ligger här, tänker jag på döden. Undrar hur det känns att vara död. Känns det alls? Jag hoppas det. Det skulle vara konstigt om det bara slutar där. Jag tror att när vi dör, föds vi igen som någon annan, men utan att vi minns något från förut. Tror du att det kan vara så?"

Jag säger att det ju inte går att veta, eftersom vi inte kommer ihåg något.

"Mamma, de borde verkligen vara mer realistiska när de gör zombie-filmer. Jag menar kropparna har ju varit begravda i månader, ibland i hundratals år, då ser man inte så bra ut. Det borde dom som gör zombie-filmer tänka på. 

Äter zombies verkligen människohjärnor? Blir de människor då igen? Om en zombie äter en människohjärna och blir människa, vill de andra zombies äta upp den då?"

Jag har inga svar, jag vet inget om zombies. Var kommer allt det här ifrån?

Daniel bubblar vidare:" Undrar hur jorden blev till? Den kan ju inte ha bildats ur ingenting, det måste ha funnits någonting. Tror du att vi är de enda människorna i universum? Det kan ju finnas människor i andra universum. Vetenskapsmän säger att det inte är möjligt att det funnits liv på andra planeter för det saknas luft där. Jag tycker de tänker konstigt då. Det är ju inte säkert att aliens behöver luft för att leva. Vetenskapsmän bara tänker att aliens måste vara som vi, men det tror inte jag på. Luft kanske är giftigt för aliens. "

Jag har stängt av kranen för länge sen. Jag älskar de här stunderna, när Daniel stannar till, låter tankarna vandra och när han delar med sig av sina funderingar. Ibland handlar funderingarna om döden och zombies, ibland om andra saker. 

Daniel ställer sig upp, badstunden är slut. Min underbara son, with a beautiful mind.