Slutet nära?
I torsdags fick jag ett samtal från min bästis på BUP; psykologen aka hon med håret. Hon pratar med sin östeuropeiska dialekt och låter precis lika stressad som hennes frisyr ser ut. Orden hinner liksom inte komma ut ur munnen tillräckligt snabbt. Som att någon klockar samtalet och hon försöker bräcka senaste rekordet, "dagens mål 37 sekunder" eller nåt. Eftersom jag har något inbyggt genetiskt ogillande mot henne, så talar jag väldigt långsamt och sträcker på varenda ord och har en massa frågor. Skitlarvigt, jag vet.
BUP-kvinnan med håret hade faktiskt något vettigt att komma med denna gång. Hon var orolig för att vi inte hade fått kallelse till BUP-läkaren. Det hade vi inte. Men det var tydligen väldigt viktigt att passa tiden och komma till läkarbesöket. Jag sa att vi självfallet skulle göra vårt absolut yttersta och sikta på att komma till läkartiden och vara där i tid, när är förresten läkartiden och ska båda föräldrarna vara på plats eftersom vi inte har hunnit söka ledighet och det inte är helt enkelt att ordna detta på så pass kort varsel (låååångt och alldeles onödigt, samma sak hade jag kunnat säga med två ord kombinerat med några inandningsjakanden.) Hårkvinnan låter ännu mera stressad (samtalet har säkert varat i över 40 sekunder nu) och säger att det räcker med en förälder med Daniel och att tiden är 13.12. kl 9. Hon har redan fått svar på alla sina frågor så hon avslutar samtalet innan jag hinner sabotera mer för hennes rekordförsök.
Och så slår det mig, vad händer 13.12. kl 9 på varenda skola i detta land? Lu-freaking-cia. Här i Sverige verkar det inte finnas någon julavslutning i skolan som det var i Finland, här firar man Lucia av någon obegriplig anledning. Okej att hon var martyr och okej att hon hade fina ögon, men Jesus-barnet då? Han kunde som vuxen gå på vatten och fixa käk och dricka för alla sina polare av typ inget. Det är ju skitpraktiskt! Hans ögon kanske inte var lika snygga, men han var ganska så häftig han med. Om man nu tror på sånt.
Men poängen är ju då att Daniel har sett fram emot Lucia-firandet, framför allt för att det inte är en vanlig skoldag och barnen slipper skolarbete den dagen.
Naturligtvis går vi till läkaren och försöker få BUP-samban att ta slut. Det har ju faktiskt gått över ett år sen vi startade det hela. Det vore hemskt trevligt med en diagnos och få hjälp till Daniel, så att han kan se fram emot även vanliga skoldagar åtminstone ibland. Det vore hemskt trevligt att inte behöva må dåligt över att man behöver upprepa sig (=tjata) om varenda sak, för att han inte kan sitta still och fokusera på en sak i taget. Tänk om han kunde få så pass mycket ro i kroppen att han klarar av att koncentrera sig under en hel lektion i skolan. Bara en lektion om dagen till att börja med skulle göra mycket. BUP-duon lovade oss att de skulle vara klara innan jul. Jag ser hur det öppnas fler och fler luckor i barnens julkalendrar och tror inte riktigt att de hinner med detta. Men det kan ju gå, jag hoppas de har en effektiv läkare som inte sitter med det administrativa till 2012 utan som tar tag i saken på en gång.
