This used to be my playground
I lekparken utanför Kivitippu, vid lokala golfklubben, där Kari-pappa tillbringar en hel del tid. På golfbanan alltså, inte i lekparken. Eller vad vet jag?
Syskonen Johnson.
Finns det en mikrofon, måste den förstås genast testas. Här pastor Johnson.
Finns det en orgel, måste den förstås inspekteras, här inspektör Johnson.
Vimpeli kyrka från 1800-talet. Enda runda träkyrkan i Finland, har jag för mig.
Men det bästa med dagen var ändå lilla plaskpoolen.
Syskonen Johnson.
Finns det en mikrofon, måste den förstås genast testas. Här pastor Johnson.
Finns det en orgel, måste den förstås inspekteras, här inspektör Johnson.
Vimpeli kyrka från 1800-talet. Enda runda träkyrkan i Finland, har jag för mig.
Men det bästa med dagen var ändå lilla plaskpoolen.
På båttur
En väldigt förväntansfull Daniel sitter still och väntar på att få åka båt med den största motorn jag sett med Kari-pappas vän Esa (i bilden), Kari-pappa och mig till Golfbanan.
Ren lycka.
Och så åkte vi snabbt.
Daniel vid rodret.
Ren lycka.
Och så åkte vi snabbt.
Daniel vid rodret.
Now you see grandma, now you don't
Vi hälsade på hos farmor i förrgår. Hon visste inte vem jag var. Hon såg Marc och barnen först och förstod inte varför dessa främlingar var i hennes hus. När hon såg mig såg hon fundersam ut, men kunde inte komma på vem jag var. Jag ser ut som min släkt, därför tror jag att hon hade åtminstone någon tanke på att jag hör hemma där. Men hon fick ändå fråga sin son vem jag var. Det var tungt att se farmors dåliga skick. Hon har alltid varit stålfarmorn som cyklar 5 kilometer till centrum, som odlar potatis och jordgubbar och som påtar i trädgården. Det var tungt att inse att hon inte längre finns. Min 90 åriga farmor har helt plötsligt blivit gammal och skör.
Farmor fyller 90 år på lördag och äldsta dottern har organiserat ett kalas till henne. Från början skulle barn och barnbarn komma, sen växte kalaset till 120 personer. Senast vi hörde något har det svällt till 150 personer. Kalaset ska hållas i farmors lilla stuga och ute på hennes gräsmatta. Det kommer att vara minst 40 grader varmt inomhus. Utomhus ska det sättas upp ett partytält, där man kan sitta och fika. Alla barn bidrar på något sätt, det finns de som bakar tårtor, gör köttbullar, fixar dricka och allt möjligt. Det blir säkert trevligt.
Det är bara det att farmor fyller 90 år. Det är rätt mycket. Hon är trött och har problem med minnet. Har hon en mindre bra dag, kommer det 150 personer hem till henne på lördag som hon inte har en aning om vilka de är. Å andra sidan är nog de flesta helt inställda på att det här blir det sista kalaset hos farmor, så det på något sätt blir en hyllning till denna otroliga kvinna som fött sex barn, som överlevt kriget, som överlevt att maken varit i kriget och inte berättat vad som hänt där, som jobbat riktigt hårt hela sitt liv och som alltid tyckt att hon är minst viktig av alla i rummet oavsett vilka som befunnit sig där. Den här kvinnan ska vi fira på lördag.
Idag var farmor på besök hos mina föräldrar. Hon kom med sin dotter och delar av hennes familj samt släktingar från Kanada. Farmor sa inte många ord. Dels för att hon såg väldigt trött ut och dels för att hon inte kan engelska. Hon sov nästan sittandes i soffan och var inte med i någon diskussion alls. Men sen när de åkte, vinkade Isabella till hela gänget och sa bye bye till mummu. Då såg man en skymt av farmor från förr, ett leende, en vinkning och en glimt i ögat. En liten del av farmor finns ändå kvar. De här stunderna ska vårda ömt, lägga i en liten ask och ta fram sen när hon lämnar oss för gott.
Farmor fyller 90 år på lördag och äldsta dottern har organiserat ett kalas till henne. Från början skulle barn och barnbarn komma, sen växte kalaset till 120 personer. Senast vi hörde något har det svällt till 150 personer. Kalaset ska hållas i farmors lilla stuga och ute på hennes gräsmatta. Det kommer att vara minst 40 grader varmt inomhus. Utomhus ska det sättas upp ett partytält, där man kan sitta och fika. Alla barn bidrar på något sätt, det finns de som bakar tårtor, gör köttbullar, fixar dricka och allt möjligt. Det blir säkert trevligt.
Det är bara det att farmor fyller 90 år. Det är rätt mycket. Hon är trött och har problem med minnet. Har hon en mindre bra dag, kommer det 150 personer hem till henne på lördag som hon inte har en aning om vilka de är. Å andra sidan är nog de flesta helt inställda på att det här blir det sista kalaset hos farmor, så det på något sätt blir en hyllning till denna otroliga kvinna som fött sex barn, som överlevt kriget, som överlevt att maken varit i kriget och inte berättat vad som hänt där, som jobbat riktigt hårt hela sitt liv och som alltid tyckt att hon är minst viktig av alla i rummet oavsett vilka som befunnit sig där. Den här kvinnan ska vi fira på lördag.
Idag var farmor på besök hos mina föräldrar. Hon kom med sin dotter och delar av hennes familj samt släktingar från Kanada. Farmor sa inte många ord. Dels för att hon såg väldigt trött ut och dels för att hon inte kan engelska. Hon sov nästan sittandes i soffan och var inte med i någon diskussion alls. Men sen när de åkte, vinkade Isabella till hela gänget och sa bye bye till mummu. Då såg man en skymt av farmor från förr, ett leende, en vinkning och en glimt i ögat. En liten del av farmor finns ändå kvar. De här stunderna ska vårda ömt, lägga i en liten ask och ta fram sen när hon lämnar oss för gott.
Första riktiga semesterdagen
Framme hos mina föräldrar.
Xboxen är installerad. (Bellas konsol är inte kopplad till XBoxen, men hon har roligt i alla fall.)
En massa kuddar att leka med.
Och en finfin trappa.
Det blev semesterns första dopp för tre av oss.
Fast att kasta sand var mycket roligare än att bada.
Bröderna Johnson poserar.
Xboxen är installerad. (Bellas konsol är inte kopplad till XBoxen, men hon har roligt i alla fall.)
En massa kuddar att leka med.
Och en finfin trappa.
Det blev semesterns första dopp för tre av oss.
Fast att kasta sand var mycket roligare än att bada.
Bröderna Johnson poserar.
It's a long way to Tipperary
Jag kommer från Vimpeli i Finland. Mina föräldrar bor kvar där. Det är skitlångt dit. Från var som helstifrån. Det var ett väldigt bra ställe att vara barn på och växa upp i, med en massa natur, en massa vänner, en massa sport och andra aktiviteter. Men sen tog det stopp nånstans i gymnasieåldern. Det fanns inget att göra. Det fanns inget man kunde göra för alla känner alla och alla känner i alla fall vems dotter man är, så allt man gjorde, hörde föräldrarna förr eller senare. Men nu är det jätteskönt att åka tillbaka. Jag skulle kunna bo där. Om det fanns jobb där och om man inte var så långt borta från precis allt och alla.
Från båten i Åbo till frukoststället i Aura tar det ungefär en halvtimme. Därifrån till mina föräldrar tar det väl typ 5 timmar. Vi brukar stanna halvvägs antingen hos min syster eller hos en av mina barndomsvänner. Och sen fortsätter vi vidare. Den här gången stannade vi hos Susanna, min vän. Som alltid var det urskönt att träffas igen och som alltid hade det gått alldeles för lång tid sen förra gången. Där är det bra att stanna, för man får alltid så god fika:) Och barnen trivdes med varandra den här gången också trots språksvårigheter.
Efter stoppet var alla hur pigga som helst. Eller?
Marc roade sig med att ta en massa bilder från vägen. Ögonblicksbilder från min Finland genom amerikanska ögon.
Och så är vi äntligen framme, från farmors röda stuga är det bara 5 kilometer kvar till mina föräldrars hus.
Från båten i Åbo till frukoststället i Aura tar det ungefär en halvtimme. Därifrån till mina föräldrar tar det väl typ 5 timmar. Vi brukar stanna halvvägs antingen hos min syster eller hos en av mina barndomsvänner. Och sen fortsätter vi vidare. Den här gången stannade vi hos Susanna, min vän. Som alltid var det urskönt att träffas igen och som alltid hade det gått alldeles för lång tid sen förra gången. Där är det bra att stanna, för man får alltid så god fika:) Och barnen trivdes med varandra den här gången också trots språksvårigheter.
Efter stoppet var alla hur pigga som helst. Eller?
Marc roade sig med att ta en massa bilder från vägen. Ögonblicksbilder från min Finland genom amerikanska ögon.
Och så är vi äntligen framme, från farmors röda stuga är det bara 5 kilometer kvar till mina föräldrars hus.
Back to the roots
En gång i tiden tog Marc och jag ett fantastiskt bra beslut att aldrig mer åka till sommarsemestern till Finland på en fredag. Beslutet grundade vi på att jag blev så stressad av hela åka bort ruljansen med packa väskor, tänk på allt annat att ta med, tänk på maten, vad gör barnen, städa huset, tvätta sista maskinen med tvätt, fixa ej reklam tack lappen på brevlådan, städa bilen, pumpa däcken... att det inte gick att umgås med mig som en normal människa. Alla med vett i skallen höll sig ur vägen, vilket jag tolkade som att INGEN ANNAN GÖR NÅNTING, en till sak för mig att tänka på. Så vi bestämde oss att åka först dagen efter sista arbetsdagen. Och det var en superförbättring! Problemet den här gången var att jag hade alldeles för mycket tid på mig att packa, så jag har typ alla mina kläder med mig.
Alltså var bilen packad timmar före avfärd och sen skulle vi bara äta hemma och fixa larmet som krånglat. Hepp! Att laga mat tog längre tid än vi hade tänkt oss. Och framför allt tog diskandet alldeles för lång tid. Larmfixandet var de längsta tre minuterna i mitt liv tror jag (med möjligt undantag av barnafödandet), men gick annars bra. Så vi åkte iväg en halvtimme efter tilltänkta åktiden i allla fall. Kom till hamnen bland de sista och fick vänta lääänge att få köra in till båten. Det var två bilar bakom oss på båten. Men ingen stressad Hanna någonstans.
Vi tog en traditionsenlig tur i Tax-freen med hela Johnson styrkan. Isabella plockade på sig allt hon såg och kunde nå med Mumin och Hello Kitty på. Hon fick en sak, den hon håller i bilden.
Daniel hade selektiv syn och såg bara StarWars grejer. Han ville till och med ha en tjej t-shirt från Lego för att man fick med några Star Wars lego-gubbar i en liten platspåse. Han fick ett lego paket med Star Wars.
Sen gick småchipparna och jag till hytten för att sova. Trodde jag. De babblade hur länge som helst. Jag delade säng med Isabella på världens hårdaste säng. Hon är 2 år, så hon tar inte så mycket plats, men man sover ju med ett öga öppet för att inte mosa henne. Man kan faktiskt få träningsvärk av att sova. Marc och Nicholas kom in efter en stund, men då hade vi alla somnat. För att vakna av Huomentagodmorgon från den tröttaste människan på båten, en hundraårig kabinvärd som totaltröttnat på sitt jobb. Barnen vaknade ganska lätt och vi kunde fortsätta resan mot Aura, vårt frukostställe. Dag ett avklarat:)
Alltså var bilen packad timmar före avfärd och sen skulle vi bara äta hemma och fixa larmet som krånglat. Hepp! Att laga mat tog längre tid än vi hade tänkt oss. Och framför allt tog diskandet alldeles för lång tid. Larmfixandet var de längsta tre minuterna i mitt liv tror jag (med möjligt undantag av barnafödandet), men gick annars bra. Så vi åkte iväg en halvtimme efter tilltänkta åktiden i allla fall. Kom till hamnen bland de sista och fick vänta lääänge att få köra in till båten. Det var två bilar bakom oss på båten. Men ingen stressad Hanna någonstans.
Vi tog en traditionsenlig tur i Tax-freen med hela Johnson styrkan. Isabella plockade på sig allt hon såg och kunde nå med Mumin och Hello Kitty på. Hon fick en sak, den hon håller i bilden.
Daniel hade selektiv syn och såg bara StarWars grejer. Han ville till och med ha en tjej t-shirt från Lego för att man fick med några Star Wars lego-gubbar i en liten platspåse. Han fick ett lego paket med Star Wars.
Sen gick småchipparna och jag till hytten för att sova. Trodde jag. De babblade hur länge som helst. Jag delade säng med Isabella på världens hårdaste säng. Hon är 2 år, så hon tar inte så mycket plats, men man sover ju med ett öga öppet för att inte mosa henne. Man kan faktiskt få träningsvärk av att sova. Marc och Nicholas kom in efter en stund, men då hade vi alla somnat. För att vakna av Huomentagodmorgon från den tröttaste människan på båten, en hundraårig kabinvärd som totaltröttnat på sitt jobb. Barnen vaknade ganska lätt och vi kunde fortsätta resan mot Aura, vårt frukostställe. Dag ett avklarat:)
