danieljohnson

Vi hälsade på hos farmor i förrgår. Hon visste inte vem jag var. Hon såg Marc och barnen först och förstod inte varför dessa främlingar var i hennes hus. När hon såg mig såg hon fundersam ut, men kunde inte komma på vem jag var. Jag ser ut som min släkt, därför tror jag att hon hade åtminstone någon tanke på att jag hör hemma där. Men hon fick ändå fråga sin son vem jag var. Det var tungt att se farmors dåliga skick. Hon har alltid varit stålfarmorn som cyklar 5 kilometer till centrum, som odlar potatis och jordgubbar och som påtar i trädgården. Det var tungt att inse att hon inte längre finns. Min 90 åriga farmor har helt plötsligt blivit gammal och skör. 

Farmor fyller 90 år på lördag och äldsta dottern har organiserat ett kalas till henne. Från början skulle barn och barnbarn komma, sen växte kalaset till 120 personer. Senast vi hörde något har det svällt till 150 personer. Kalaset ska hållas i farmors lilla stuga och ute på hennes gräsmatta. Det kommer att vara minst 40 grader varmt inomhus. Utomhus ska det sättas upp ett partytält, där man kan sitta och fika. Alla barn bidrar på något sätt, det finns de som bakar tårtor, gör köttbullar, fixar dricka och allt möjligt. Det blir säkert trevligt.

Det är bara det att farmor fyller 90 år. Det är rätt mycket. Hon är trött och har problem med minnet. Har hon en mindre bra dag, kommer det 150 personer hem till henne på lördag som hon inte har en aning om vilka de är. Å andra sidan är nog de flesta helt inställda på att det här blir det sista kalaset hos farmor, så det på något sätt blir en hyllning till denna otroliga kvinna som fött sex barn, som överlevt kriget, som överlevt att maken varit i kriget och inte berättat vad som hänt där, som jobbat riktigt hårt hela sitt liv och som alltid tyckt att hon är minst viktig av alla i rummet oavsett vilka som befunnit sig där. Den här kvinnan ska vi fira på lördag.

Idag var farmor på besök hos mina föräldrar. Hon kom med sin dotter och delar av hennes familj samt släktingar från Kanada. Farmor sa inte många ord. Dels för att hon såg väldigt trött ut och dels för att hon inte kan engelska. Hon sov nästan sittandes i soffan och var inte med i någon diskussion alls. Men sen när de åkte, vinkade Isabella till hela gänget och sa bye bye till mummu. Då såg man en  skymt av farmor från förr, ett leende, en vinkning och en glimt i ögat. En liten del av farmor finns ändå kvar. De här stunderna ska vårda ömt, lägga i en liten ask och ta fram sen när hon lämnar oss för gott.