Ain't nothing gonna break my stride

Har precis beställt vinterskor till mig själv och Bella och allväderskor till Daniel. Känner mig ruskigt bra förberedd så här i mitten på september inför höstrusk och vinterslask. Har sökt semester och fått den beviljad och därmed också bokat båtresan till Finland över julen. Dessutom har jag köpt första julklappen till Daniel från Science Fiction Bookstore i Gamla Stan. Jag är skitnöjd med mig själv och eftersom jag känner mig själv, kommer jag förmodligen nu glömma bort alla andras julklappar och panikshoppa dom som vanligt dagen innan vi åker till Finland eller möjligtvis shoppa med ännu mer panik och ångest på båten.


Luften är fri

Barnen ser på TV. Jag bara måste gå på toa NU. Går in, stänger dörren efter mig, hinner öppna jeansknappen när någon rycker upp dörren. Daniel. Jag förbereder mig mentalt på att inte alls gå på toa NU, utan om en stund. Måste Daniel gå, då måste Daniel gå. I stället har han något otroligt viktigt att berätta som inte kan vänta tills efter mitt toabesök:" Mamma, den blåa Baybladesen var ASGRYM, den bara spinnde jättefort, så här vrrrrrrrsssssm!" Och så stänger han dörren. Jag står där i två sekunder och stirrar på dörren, låser den och gör det jag skulle göra från första början.

Tänker sen på flygplan och när flygvärdinnorna går igenom säkerheten. Jag brukar faktiskt lyssna på dom. Men delen om syrgas och att man ska sätta på syrgasmasken på sig själv innan man gör det på barnen. Det skulle jag aldrig klara av. Vet jag att barnen behöver syrgas NU, ja men då får de syrgas nu. Själv kommer jag ligga på flygplansgolvet avsvimmad med blöta byxor för att jag inte hann gå på toa.

RSS 2.0