Back to the roots
En gång i tiden tog Marc och jag ett fantastiskt bra beslut att aldrig mer åka till sommarsemestern till Finland på en fredag. Beslutet grundade vi på att jag blev så stressad av hela åka bort ruljansen med packa väskor, tänk på allt annat att ta med, tänk på maten, vad gör barnen, städa huset, tvätta sista maskinen med tvätt, fixa ej reklam tack lappen på brevlådan, städa bilen, pumpa däcken... att det inte gick att umgås med mig som en normal människa. Alla med vett i skallen höll sig ur vägen, vilket jag tolkade som att INGEN ANNAN GÖR NÅNTING, en till sak för mig att tänka på. Så vi bestämde oss att åka först dagen efter sista arbetsdagen. Och det var en superförbättring! Problemet den här gången var att jag hade alldeles för mycket tid på mig att packa, så jag har typ alla mina kläder med mig.
Alltså var bilen packad timmar före avfärd och sen skulle vi bara äta hemma och fixa larmet som krånglat. Hepp! Att laga mat tog längre tid än vi hade tänkt oss. Och framför allt tog diskandet alldeles för lång tid. Larmfixandet var de längsta tre minuterna i mitt liv tror jag (med möjligt undantag av barnafödandet), men gick annars bra. Så vi åkte iväg en halvtimme efter tilltänkta åktiden i allla fall. Kom till hamnen bland de sista och fick vänta lääänge att få köra in till båten. Det var två bilar bakom oss på båten. Men ingen stressad Hanna någonstans.
Vi tog en traditionsenlig tur i Tax-freen med hela Johnson styrkan. Isabella plockade på sig allt hon såg och kunde nå med Mumin och Hello Kitty på. Hon fick en sak, den hon håller i bilden.
Daniel hade selektiv syn och såg bara StarWars grejer. Han ville till och med ha en tjej t-shirt från Lego för att man fick med några Star Wars lego-gubbar i en liten platspåse. Han fick ett lego paket med Star Wars.
Sen gick småchipparna och jag till hytten för att sova. Trodde jag. De babblade hur länge som helst. Jag delade säng med Isabella på världens hårdaste säng. Hon är 2 år, så hon tar inte så mycket plats, men man sover ju med ett öga öppet för att inte mosa henne. Man kan faktiskt få träningsvärk av att sova. Marc och Nicholas kom in efter en stund, men då hade vi alla somnat. För att vakna av Huomentagodmorgon från den tröttaste människan på båten, en hundraårig kabinvärd som totaltröttnat på sitt jobb. Barnen vaknade ganska lätt och vi kunde fortsätta resan mot Aura, vårt frukostställe. Dag ett avklarat:)
Alltså var bilen packad timmar före avfärd och sen skulle vi bara äta hemma och fixa larmet som krånglat. Hepp! Att laga mat tog längre tid än vi hade tänkt oss. Och framför allt tog diskandet alldeles för lång tid. Larmfixandet var de längsta tre minuterna i mitt liv tror jag (med möjligt undantag av barnafödandet), men gick annars bra. Så vi åkte iväg en halvtimme efter tilltänkta åktiden i allla fall. Kom till hamnen bland de sista och fick vänta lääänge att få köra in till båten. Det var två bilar bakom oss på båten. Men ingen stressad Hanna någonstans.
Vi tog en traditionsenlig tur i Tax-freen med hela Johnson styrkan. Isabella plockade på sig allt hon såg och kunde nå med Mumin och Hello Kitty på. Hon fick en sak, den hon håller i bilden.
Daniel hade selektiv syn och såg bara StarWars grejer. Han ville till och med ha en tjej t-shirt från Lego för att man fick med några Star Wars lego-gubbar i en liten platspåse. Han fick ett lego paket med Star Wars.
Sen gick småchipparna och jag till hytten för att sova. Trodde jag. De babblade hur länge som helst. Jag delade säng med Isabella på världens hårdaste säng. Hon är 2 år, så hon tar inte så mycket plats, men man sover ju med ett öga öppet för att inte mosa henne. Man kan faktiskt få träningsvärk av att sova. Marc och Nicholas kom in efter en stund, men då hade vi alla somnat. För att vakna av Huomentagodmorgon från den tröttaste människan på båten, en hundraårig kabinvärd som totaltröttnat på sitt jobb. Barnen vaknade ganska lätt och vi kunde fortsätta resan mot Aura, vårt frukostställe. Dag ett avklarat:)
Kommentarer
Trackback
