danieljohnson

Den här veckan har varit en otrolig guilt trip för arbetande föräldrar. I måndags hade Daniels förskoleklass avslutningspicnic på kvällen. Fröknarna, som varit helt underbara, både krävande och stöttande, skulle tackas av. Tyvärr får Daniel nya fröknar till hösten, eftersom superfröknarna Katta och Inger bara jobbar med förskolebarn. Så några driftiga föräldrar hade anordnat pengainsamling till present och ordnat plats för picnic och lite gemensamma lekar. The Johnson family kunde dock inte vara med eftersom Daniel hade sin första simskolepass samtidigt. Guilt trip!

I tisdags fyllde Daniel 7 år. Vi sjöng på morgonen och han fick presenter på morgonen innan vi åkte till skolan. Han blev överlycklig över presenten som var Star Wars grejer förstås, The rise of Boba Fett. Några rymdskepp och minifigurer och INTE LEGO-modell, me like a lot! Det var skolavslutning med sång och fika på morgonen. Både Marc och jag var där. Typ alla andra föräldrar var välkammade och hade superfina festkläder på sig. Vi, The Johnson parents, valde delta i festligheterna i våra arbetsuniformer. Guilt trip! Fast det är väl viktigt att synas i folksamlingar så att man hittar varandra eller hur... Barnen sjöng och rektorn höll ett konstigt tal om Bamse och så avslutade talet med en ännu konstigare svammeldikt. Han tyckte säkert att det var barnvänligt, men jag säger att han hade i helt fel i det. Hela barngruppen gäspade unisont säkert hundra gånger under talet. Hur som helst så var Daniel  superglad över att vi var där, och så hade han inga svårigheter att hitta oss i folkhavet, eftersom VI HADE UNIFORMERNA PÅ. Ha! Andra barn var helt förvirrade och letade efter sina föräldrar i publiken, men hade svårt att hitta dom, för allt var svart och vitt och finkammat. Förutom vi. 
    

Sen blev det fika som sagt. Marc åkte tillbaka till jobbet. Jag stannade kvar en liten stund och fikade med Daniel. När han började springa runt, efter ca 10 minuter, åkte jag också till jobbet. Jag var tvungen att fråga om fritids verkligen hade öppet den dagen, eftersom så många barn verkade vara på väg hem med sina föräldrar. Guilt trip! Jodå, de hade öppet. Barnen fick en ros och en CD med bilder på från skolan. Första avslutningen! Det är väl lite coolt ändå och absolut något att vara stolt över!

När vi hämtade Daniel sen på eftermiddagen, hade han tydligen suttit ute och väntat länge på att bli hämtad. Guilt trip! Han ville förstås leka med sina nya leksaker. Han hann leka en stund och sen var det dags att åka till simskolan igen.

Onsdagen och torsdagen gick helt utan incidenter. Simskola bägge kvällarna. Med en Daniel som faktiskt verkar trivas där! Har vi äntligen hittat en hobby/idrott som han gillar?

Fredag hade fritids stängt. Alla fröknar hade planeringsdag. Men eftersom vi, The Johnson parents, jobbar och betalar för fritids och har rätt till barnomsorg, så hade vi begärt omsorg för Daniel för den dagen i alla fall. Eftersom alla andra i hela världen verkar ha möjligheter att stanna hemma eller ordna barnomsorg på annat håll, var Daniel enda barnet där. Guilt trip! Han ville inte gå och vara själv där. Det visade sig att en av hans kompisar också var där en stund, så det var inte så farligt i alla fall.

Men nästa år, då ska vi vara lediga under skolavslutningsveckan. Och kamma håret och ta på oss finkläder till avslutningen.