Free your mind and the rest will follow
Vi fick nya grannar i höstas. De är supertrevliga och omtänksamma. I påskas fick till exempel barnen påskgodis, målade ägg och påskbakelser av dom. Bara så där. Hur många grannar gör så? Familjen är ursprungligen från Syrien, där jag antar att påskfirandet är mycket viktigare än här. Det bor tre personer där, mamman som är i 60-årsåldern, en dotter på 25 kanske och en son på typ 20. Det negativa vi har att säga om dom är att de röker konstant och cigarretröken slingrar sig genom ventilationen till vårt tvättrum och att de parkerar olika bilar framför deras hus hela tiden och kör dit med en väldig fart. Eftersom de bor på sista huset på radhuslängan innebär parkeringen att ingen annan av oss närmaste grannar kan ställa oss framför våra hus, för då skulle vi blockera vägen för dom. Och att vi måste hålla ett extra öga på barnen så att de inte blir mosade av deras bilar.
Vi har en annan granne som bestämde redan utifrån utseendet att dessa nya grannar är idioter och kommer att innebära problem för hela området. Han klagade till mig på årsmötet i vintras om de nya grannar som han kallade för "såna där", de kör som dårar och lyssnar på hög musik och är högljudda. När jag sen sa att de är supertrevliga och lätta att prata med, blev han förvånad, för han hade aldrig pratat med dom. Vuxet.
Igår hade vi vårstädning i kvarteret. Det innebär att vi krattar hela området, reparerar staket och just det här året målade vi tillsammans alla garagen. Det innebär också att jag idag har träningsvärk precis överallt. Jag och nya grannar hjälptes åt att kratta och rensa i "vår hörna". Daniel var med mig ute. Han blev totalt uttråkad efter nån timme, men var ändå med på att kratta lite och måla några plankor.
Det är så skönt med barn i Daniels ålder, när de fortfarande har nyfikenheten och är totalt orädda för att fråga vem som helst vad som helst. Och eftersom det är ett barn i Danies ålder, så svarar de flesta på de frågorna även om de skulle kännas lite obekväma. Så han frågade nya grannarna om hur det var i deras hemland och fick en förklaring till hur de inte har något land. Han förstod inte hur man inte kan ha det. Så grannen förklarade att de kommer från Syrien, men att när det var krig mellan Syrien och Turkiet, förlorade Syrien och Turkiet tog över deras land. Hon är född i Sverige. Daniel kontrade direkt att det var dummingar som tog över någon annans land. Marc och jag har undrat över var de kommer ifrån, men inte frågat. Som vuxen tänker man steget längre, det är inte alltid trevliga skäl som gör att man flyttar till ett annat land och kanske ett ämne som man inte vill prata om.
En annan sak som är häftigt med dagens barn (hur gammalt låter inte det, typ när jag var ung för femtio år sen) är att saker som jag inte ens visste om som 6-åring, är vanliga för Daniel. Häromdagen när jag hämtade honom från skolan frågade han mig om två killar kan vara kära i varandra. Ja, sa jag. Då förklarade Daniel att de i så fall inte kan få barn tillsammans. Det fanns ingen värdering i någonting, det var bara ett konstaterande. Vilken klok son jag har! Det är ju bara upp till oss föräldrar att låta våra barn se världen så som de vill se den och inte pracka på våra värderingar på dom. Låt de bli de underbara människor som de redan är och så ska vi lära oss av dom. Vi borde våga vara nyfikna och bemöta människor med öppna sinnen, precis som våra barn gör.
Vi har en annan granne som bestämde redan utifrån utseendet att dessa nya grannar är idioter och kommer att innebära problem för hela området. Han klagade till mig på årsmötet i vintras om de nya grannar som han kallade för "såna där", de kör som dårar och lyssnar på hög musik och är högljudda. När jag sen sa att de är supertrevliga och lätta att prata med, blev han förvånad, för han hade aldrig pratat med dom. Vuxet.
Igår hade vi vårstädning i kvarteret. Det innebär att vi krattar hela området, reparerar staket och just det här året målade vi tillsammans alla garagen. Det innebär också att jag idag har träningsvärk precis överallt. Jag och nya grannar hjälptes åt att kratta och rensa i "vår hörna". Daniel var med mig ute. Han blev totalt uttråkad efter nån timme, men var ändå med på att kratta lite och måla några plankor.
Det är så skönt med barn i Daniels ålder, när de fortfarande har nyfikenheten och är totalt orädda för att fråga vem som helst vad som helst. Och eftersom det är ett barn i Danies ålder, så svarar de flesta på de frågorna även om de skulle kännas lite obekväma. Så han frågade nya grannarna om hur det var i deras hemland och fick en förklaring till hur de inte har något land. Han förstod inte hur man inte kan ha det. Så grannen förklarade att de kommer från Syrien, men att när det var krig mellan Syrien och Turkiet, förlorade Syrien och Turkiet tog över deras land. Hon är född i Sverige. Daniel kontrade direkt att det var dummingar som tog över någon annans land. Marc och jag har undrat över var de kommer ifrån, men inte frågat. Som vuxen tänker man steget längre, det är inte alltid trevliga skäl som gör att man flyttar till ett annat land och kanske ett ämne som man inte vill prata om.
En annan sak som är häftigt med dagens barn (hur gammalt låter inte det, typ när jag var ung för femtio år sen) är att saker som jag inte ens visste om som 6-åring, är vanliga för Daniel. Häromdagen när jag hämtade honom från skolan frågade han mig om två killar kan vara kära i varandra. Ja, sa jag. Då förklarade Daniel att de i så fall inte kan få barn tillsammans. Det fanns ingen värdering i någonting, det var bara ett konstaterande. Vilken klok son jag har! Det är ju bara upp till oss föräldrar att låta våra barn se världen så som de vill se den och inte pracka på våra värderingar på dom. Låt de bli de underbara människor som de redan är och så ska vi lära oss av dom. Vi borde våga vara nyfikna och bemöta människor med öppna sinnen, precis som våra barn gör.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Word!!
Trackback
