danieljohnson

I måndags träffade vi äntligen psykologen som gjort en bedömning av Daniel. Jag trodde hjärtat skulle sprängas av oro innan mötet och hade dubbla känslor. Dels ville jag ju veta vad psykologen kommit fram till så att vi får lite råd om vad som ska göras härnäst. Daniel börjar ettan till hösten och ska han få en chans i skollivet, behöver hjälpen hittas och ges här och nu.  Å andra sidan ville jag inte veta, kan inte den här helt underbara lilla killen får vara just den han är? Men som förälder kan man inte köra strutsen och välja att inte agera, har man satt ett barn i världen så har man, då gäller det bara att göra sitt yttersta så att barnets liv blir mera dans och mindre snubblande. 

Så psykologen var en riktigt sympatisk typ som hade prickat Daniels personlighet på deras korta möte. Han konstaterade att Daniel är en begåvad och positiv kille som inte har några svårigheter att förstå instruktioner och har mycket lätt för att förstå. Han kör på i högt tempo och kan jobba intensivt, men han har svårt att "hitta bromspedalen". Han har mycket goda intellektuella förutsättningar att klara av det kommande skolarbetet, men hans korttidsminne är inte fullt utvecklat. Han kan ha svårt att komma ihåg många instruktioner i ett, såsom gå upp, hämta din jacka, glöm inte att stänga fönstret och släck lampan. När han gått upp kommer han kanske ihåg jackan, men resten av instruktionerna är borta. Alltså förstår han, men kommer inte ihåg. Psykologen sa också att det där tjatet med "hur många gånger måste jag säga till om det" är bara att lägga ner, Daniel rår inte för det. Gissa om jag kände igen mig.

Vad händer nu då? Psykologen tyckte vi skulle fundera ifall vi vill gå vidare i frågan och jag svarade direkt att det finns ingenting att fundera, klart vi vill gå vidare. Skolsköterskan var med på samma möte och frågade oss om BUP. Vi berättade hur vi upplevde att vi blivit dåligt bemötta och nästan avvisade av dom. Så psykologen tyckte vi skulle till Studs i stället. Jag har inte riktigt koll på vad alla dessa förkortningar står för, men litar på att psykologen och skolsköterskan guidar oss rätt. Första anhalten blir skolläkaren som Daniel och vi fått tid hos i början på juni. Därifrån skickas en remiss till Studs som förmodligen kommer att ha tid först till hösten, ett år efter att vi själva satt hjulen i rullning. Och först då kommer Daniel närmare hjälpen. Nu hoppas och tror vi att han grejar skolarbetet tills dess och att han inte halkar efter på skolmotivationen redan från början. Och så tror vi på att hjälpen finns och att vi börjar närma oss.