Oh no wait, that's the intercom light

Om en vecka åker vi till New York. Jag längtar så jag nästan spricker. Vi planerar ju hur mycket som helst i förväg och sen får vi se vad vid faktiskt gör när vi väl kommer fram. Planen är i alla fall att ta en massa bilder och att ha bästa resan ever.
Men innan vi kommer fram måste vi ju sitta i flygplan i några timmar. Vi flyger med British Airways via London. Jag har inga problem med att flyga. En gång var jag riktigt rädd dock. Det var första gången jag flög från Stockholm till Vaasa. Jag hade inte en tanke på att det ens fanns mindre flygplan en jumbojets. Så i mitt huvud skulle jag flyga i ett sånt. Det var ju en helt orimlig tanke förstås, det är knappt så att så många flyger till Vaasa ens under en månad. Men när jag sen kom till planet, fick jag världens chock, för det var ett litet propellerplan med plats för typ 30 personer. Och det planet skulle ta mig över Östersjön. Jag satt på helspänn hela resan och hade ont i kroppen hela veckan jag var i Finland.

Marc däremot tycker att det är obehagligt att flyga. Inte så att det hindrar honom från det, men så att han är lite mer tystlåten och fokuserad inför stundens allvar. Så vi får hoppas att det inte blir några sådana här mishaps från piloterna:



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0