danieljohnson

Fan vad det är svårt att vara förälder. Det finns så mycket att tänka på, så mycket som ska undvikas, så mycket som ska uppmuntras, så mycket som ska göras, så mycket som det ska pratas om, beslut som ska tas som kan forma resten av barnets liv, frågor som ska ställas till rätt personer, rättigheter som ska skyddas, barn som ska hållas, tröstas, älskas, uppfostras. Och så ska man vara den som har svar på alla barnens frågor, lösningar till alla problem, plåster och bandage i handväskan (note to self; köp en handväska), nummer till alla roliga kompisar, förslag på aktiviteter när barnen har tråkigt och inget att göra, oändlig energi, oändliga förslag på barnvänliga maträtter som inte bara innehåller makaroner och köttbullar, leksaker till alla tillfällen, pengar till allt, tid att läsa för barnen, agera läxhjälp och idéspruta, byta blöjor, köpa blöjor, potträna, vara för evigt positiv och aldrig klaga på barnen för dom är små mirakler.  

Energin tar slut ibland. Ibland svär man för sig själv, går till ett annat rum och hoppas att ingen följer efter, hoppas på ett toabesök ifred, letar efter svar på vårdguiden.se, på wikipedia, ringer mamma. Gråter en skvätt. Ibland klagar man. Undrar om de genomlyckliga människorna med genomlyckliga familjer på tidningar finns på riktigt, där hela familjer ler med alla tänderna mot kameran och är modell-snygga, gör roliga aktiviteter tillsammans, lagar fantastisk mat tillsammans, åker pulka varje dag som solen visar sig, städar tillsammans, tittar aldrig på tv och reser till varma länder 15 timmars flygresa bort utan ett endaste bråk under resan, familjer helt utan stress, konflikter och hål på byxknäna.  Jag tror inte dom finns och vet att den inte finns på denna adress.

Men energin kan inte ta slut, för barnen behöver dig och du behöver att barnen behöver dig. Barn är små mirakler på riktigt. Det finns ingen som visar kärlek tydligare och starkare än ens egna barn. De andas kärlek, kärleksluften fyller hela rummet och huset och dig. De springer runt i huset och rusar ibland till föräldrarna och tankar mer kärlek genom en kram, trygghet, berättelser om något superviktigt för dom just då, ett leende. Och så hittar man svaren på frågorna, man hittar handväskan, plåster och bandage och positiva tankar och energi. Och så skiter man i låtsasfamiljerna i tidningar och fokuserar på sin egen tillvaro med världens finaste barn.