danieljohnson

Vi har en digital projektionsklocka i vårt sovrum med tiden rött lysande i taket ovanför vår säng. Innan jag laseropererade mina ögon var det bara ett rött sudd, så ganska meningslös för min del. Vem sover med glasögonen på liksom? Men sen tog jag ett av mitt livs klart mest egoistiska och bästa beslut: att laseroperera ögonen. Första helgen kunde jag inte ens öppna ögonen, för de var så svullna. Första veckan efter operationen var det röda i taket fortfarande suddigt, men om jag fokuserade länge, kunde jag faktiskt se tiden. Och efter första veckan har jag kunnat se tiden alltid när jag velat, utan någon som helst ansträngning. Helt otroligt skönt att kunna se. Att se är grovt underskattat. 

Den digitala klockans användarmanual har försvunnit för länge sedan. Marc säger att klockan är radiostyrd. Han vet inte vad han snackar om. Vintertid och sommartid ändras inte. Jag är inte så övertygad om att minuterna stämmer heller. Marc kanske har rätt, klockan är radiostyrd, men i så fall från nåt land där vinter- och sommartid inte existerar och där det inte är så noga med minuterna. Typ Jamaica.

Under veckorna går vi upp klockan 5. Jag vet, det är skittidigt. Tuppen har inte ens morgonfjärtat än då. Men vi gillar ha en lugn stund på morgonen med frukost och DN (och sudoku för mig) innan barnen väcks strax innan 6. Jag vet, det är också skittidigt. Men den digitala radiostyrda klockan har i månader visat 03:58 när min mobil väcker oss klockan 5. Det är inte okej. Det är inte ens nästan okej. Innan hjärnan hinner tänka klart att just jävlar, den digitala radiostyrda klockan går en timme och två minuter fel, så har en annan del av hjärnan redan hunnit sucka att det inte är dags att gå upp än, en timme och två minuter till. Vi har försökt ändra tiden hur många gånger som helst, men den digitala radiostyrda skiten vägrar ändra på sig.

Så i förra veckan fick jag nog och tryckte på alla knappar samtidigt och i intervaller och testade mig fram. Och lyckades efter typ 45 minuter ändra tiden. Kände mig som Rocky när han sprang uppför trapporna till Philadelfia Museum of Art. 


Var rejält stolt och kanske ännu kaxigare, utnämnde mig själv till familjens teknikgeni. Tills jag vaknade nästa morgon till mobilens larm. Den digitala radiostyrda klockan vidade glatt tiden 17:00. 

Jag lät den vara. Även teknikgenier måste vila sig till form. I morse när Bella vaknade och började ropa ut sina order om att det minsann är morgon, "hupp och hoppa", var det mörkt ute. Klockan visade 09:30. Vi trodde inte på det en endaste sekund. Marc gick upp med henne och berättade för mig senare att klockan ar 05:30. Nu har vi ett val att göra: slänga den radiostyrda digitala projektionsklockan och köpa en ny, experimentera oss fram till en ny tid eller lära oss leva med fel tid i röda siffror i taket. Fast just i detta nu gör vi ingenting. Vi njuter av helgen och struntar fullständigt i tiden.