Back to school?
På jobbet fanns det ett ledigt jobb på HR, precis det jag har utbildningen för. Utbildningen har dock några år på nacken och jag har jobbat mestadels med annat, men jag sökte tjänsten i alla fall. Annonsen skrek efter interna sökande.
Jag blev väldigt glad,när HR-chefen ringde och kallade mig på intervju. Jag har suttit på andra sidan bordet många gånger och varit den som ställer frågorna, men jag har inte varit på många intervjuer där jag ska svara på frågorna. Jag var lite nervös, eftersom jag inte kände intervjuaren sen förut och eftersom jag ville få till en förändring i arbetet och hoppades mycket på denna tjänst.
Intervjun gick helt okej. Jag fick fram det jag ville säga och marknadsförde mig själv duktigt. Men jag förstod att det var kört när intervjuaren sa att det var 90 sökande och att "det hade varit kul att kunna ta in en intern sökande och utveckla den personen". Så det negativa beskedet var ingen överraskning någon vecka senare. Det var surt, men inte chockerande på något sätt.
Men jag måste göra något. Jag tror inte jag fixar hösten med alla hästarna i hagen om jag kör på som jag gjort. Jag är bra på att ta jobbet med mig hem, fundera och klura på olika lösningar och alternativ, tänka över mina och andras val och försöka fixa precis allt och förundras över hur det kan finnas människor som väljer att inte vilja påverka sin egen situation till det bättre. För jag och min vilja räcker inte till hur jag än försöker. Och då går det över mitt eget välmående istället.
Så jag har börjat fundera på studier igen. Fast inte helt och hållet "på riktigt" för att det kräver mer när man har familj. Den försämrade ekonomin drabbar fler än mig, jag måste ha en klar tanke på exakt vad jag vill göra och den måste synka med Marc och våra andra framtidsplaner. Att flytta till större bostad får isf vänta, att byta ut bilen a.k.a. skit-Saaben får kanske också vänta. Att renovera köket kan vi i så fall glömma ett tag. Studier får kanske prioriteras ner, och då blir det annat som behöver ändras på. Det är inte heller en piece of cake med tanke på att tjänsten hos oss hade 90 sökande. Skönt att saker och ting ändå har en tendens att lösa sig förr eller senare. Jag inväntar någon sorts klarhet för egen del och hoppas att det ljusnar förr än senare.
