danieljohnson

I förra veckan låste jag in mig i badrummet för att få duscha ifred. Jag hann shamponera håret när Isabella hade förstått att mamma inte var kvar i hennes synfält, kommit upp och börjat knacka på dörren och ropa på mig. Jag bestämde mig för att ignorera det helt. Det fanns ju andra hemma också som hon kunde vända sig till med sina problem. Men hon gick ingenstans, utan fortsatte knacka på och ropa på mamma. Till slut blev hon ledsen och grät ett bra tag utanför dörren. Och sen blev det tyst.
Så jag duschade klart i lugn och ro. När jag sen var klar och låste upp dörren, möttes jag av en stor kisspöl utanför badrumsdörren. Då kände jag mig sådär lagom stor. Isabella satt på golvet i Daniels rum och läste en bok med tårar kvar på sina kinder. Jag tog av kisskläderna och satte på torra och förklarade för henne (mig själv?) att jag var mitt i duschen och kunde inte öppna dörren, men att det finns en potta även nere och pappa kan också hjälpa henne med att gå till pottan. Bella bara tittade på mig likgiltigt och fortsatte "läsa" i sin bok.

I går hände samma sak, fast inte alls. Jag duschade och hörde hur någon knackade på dörren. Av dåligt samvete kliver jag ur duschen och öppnar dörren. Där står Daniel och säger alldeles uppspelt:" Mamma, jag fick tre bananer på en gång. Det måste vara ett rekord, eller hur?" Sen går han tillbaka till sitt rum och fortsätter spela Fruit Ninja på min mobil. Kvar i dörren står jag och mumlar svar i stil med "ja, det låter som ett rekord" och undrar om inte det där kunde ha väntat en stund.