danieljohnson

Redan igår kväll när jag gick och la mig kände jag mig skit. Inte fysiologiskt utan psykiskt. Helt utan förvarning, det är det som känns mest skit. Hade en bra och produktiv jobbdag, helt ok kväll med barnen och sen kom kvällen och skitkänslan. Var är logiken?

Vaknade med samma neggoinställning. Vi bestämde oss för att åka till Heron till nya XXL och gamla foodcourten. Väl där kunde jag bara konstatera att dagens form var den sämsta på typ 15 år. Fabulous. Men vi lyckades hitta nya skor till Daniel, få lunch i oss och köpa lördagsgodis till barnen.

När vi kom hem, hade Bella somnat i bilen. Jag bar upp henne till sängen, gick ner i ett par minuter och bestämde mig sen att gå upp igen och lägga mig bredvid henne. Sov i tre timmar.

Där nånstans började det kännas lite mer positivt igen. Nu efter att barnen lagt sig, man får njuta av lite EM-fotboll, ta ett glas och peppa sig själv, tror jag att kvällen blir bättre än gårdagskvällen. Är bara skitless på att behöva använda all energi på att "bounce back". Men precis alla medel är tillåtna och nödvändiga för att inte hamna i konstant ond cirkel av skitdagar. En dag här och var är inget, I eat them for breakfast. Men jag vägrar flera dagar i rad. Tur att jag har familjen, de ger massa, massa energi och vilja.