danieljohnson

Jag älskar hur mina barn uttrycker sig. Ja, ibland önskar jag att de kunde vara tysta längre än fyra sekunder. Eller helt ärligt önskar jag det väldigt ofta. Men sen kommer det stunder då de säger helt otroliga saker och så är det värt det där babblandet om både det ena och det andra. 

Daniel har fantastiskt stort ordförråd. Han använder ord som är större och mycket mer komplicerade än de ord vi använder hemma. Fast jag har inget exempel om det på minnet just nu. Däremot så satt han och jag på soffan en fredag framför en film i stil med Star Wars. Han hade en skål med popcorn och en läsk att njuta med filmen. Han sträckte sig på soffan med händerna bakom nacken och sa:"Det här är livet! Eller hur, mamma."

 

(Just den här bilden är från Mio.)

 

I morse när jag vaknade och öppnade ögonen tittade jag rakt in i Isabellas öppna, klarvakna ögon. När hon såg att jag var vaken tog hon ut nappen, log och sa:"Jag älskar dig, mamma." Ett härligt sätt att vakna:)